Protesterna i Iran: En rörelse för förändring

Bakgrund

Det som började som en protest mot hyperinflationen i Iran har nu utvecklats till en massrörelse, liknande den som följde efter mordet på 22-åriga Mahsa Amini i slutet av 2022. Demonstrationer pågår på över 150 platser i alla 31 provinser, med många demonstranter som riskerar sina liv. Minst 12 000 demonstranter har rapporterats ha dödats av det islamiska revolutionsgardet och moralpolisen, men den exakta siffran är fortfarande okänd på grund av den digitala nedstängningen i landet.

Den digitala nedstängningen

Styret har stängt ned landets internet och telefoni, vilket har försvårat kommunikationen och gjort det svårt att få information om demonstrationerna. Detta är symtomatiskt för dagens Iran, som efter den islamiska revolutionen 1979 slutade vara öppet mot omvärlden. Ett radikalt prästerskap ersatte den sekulära monarkin, som tidigare hade tagit in utländska influenser, ofta från väst.

Demonstrationernas mål

Även om shahen av Iran, Mohammad Reza Pahlavi, inte var en frihetsvän eller särskilt omtyckt, verkar en del demonstranter vilja återgå till en tid innan teokraternas välde. På gatorna ekar slagord om att Pahlavidynastins kronprins ska återvända hem från exilen i USA och leda landet. Trots att regimen hittills har lyckats slå ned samtliga demonstrationer, finns det nu tecken som talar för att folket ska lyckas störta regimen.

Regimens svaghet

Det första tecknet på regimens svaghet är att mullorna har försökt bemöta demonstranternas oro genom att lova månatliga bidrag motsvarande sju dollar för att hjälpa till att täcka inköp av basvaror. Självsäkra autokratier brukar inte vara måna om att gå demonstranter till mötes, vilket är ett svaghetstecken. Ett annat tecken är rapporter om att ledningen uppges ha en hemlig flyktplan till Ryssland om demonstrationerna eskalerar.

Geopolitiska implikationer

Kina, Ryssland och Iran har skapat en geopolitisk treenighet som ständigt försöker öka sitt inflytande i omvärlden. Om det iranska folket lyckas störta regimen och ersätta den med något bättre, skulle det vara positivt för hela regionen, även om det sannolikt kan bli stökigt på kort sikt. Ett fritt Iran skulle även vara bra för Sverige, eftersom ledningen i Teheran har anlitat svenska gängkriminella för att utföra våldsdåd mot mål i Sverige och byggt upp ett sofistikerat svenskt underrättelsenätverk.

Sveriges roll

Även om Sverige inte har samma möjligheter att påverka utgången av demonstrationerna som USA, finns det ändå en del vi kan göra. Vi bör verka för att EU ska sätta in ytterligare sanktioner mot regimtoppar och de institutioner som förtrycker. Regeringen måste fortsätta att fördöma alla försök att slå ned de fredliga demonstrationerna och tydligt ge stöd till det iranska folket. Varje fördömande, varje markering och varje stödhandling spelar roll, och vi måste visa det iranska folket att de inte är ensamma.

Framtiden

Det iranska folket har i snart 50 år behövt leva med ett styre vars ambitioner har mer gemensamt med medeltiden än 2000-talet. Om demonstrationerna lyckas störta regimen och etablera en ny, mer demokratisk regim, skulle det vara en stor seger för mänskliga rättigheter och frihet. Det är viktigt att vi fortsätter att stödja det iranska folket i deras kamp för en bättre framtid.