Siw Malmkvist – en av Sveriges stora populärkulturella entreprenörer
Siw Malmkvist porträtteras fint av Stina Gardell i biofilmen och tv-serien ”Filmen om Siw” som ligger på SVT Play. Malmkvist är en av Sveriges stora populärkulturella entreprenörer, artist, sångerska, skådespelerska och konstnär med skira naturmotiv. Hon är naturligtvis hur stor som helst i Tyskland, hennes egentliga stora hemmamarknad, och har totalt spelat in över 600 låtar på tio olika språk: svenska, engelska, finska, norska, danska, tyska, nederländska, franska, italienska och spanska.
En rik historia
Hennes största hit någonsin ”Tunna skivor” från 1960 är en låtimport från USA. Originalet ”Everybody’s Somebody’s Fool” skrevs av Jack Keller och Howard Greenfield för Connie Francis. Åke Gerhard skrev den svenska texten som är en lite tuffare göra-slut-låt än den amerikanska mer melankoliska. Den toppade försäljningslistorna i Sverige och sålde i 100.000 exemplar.
Amerikanska influenser
Den andra stora Malmkvist-hiten, ”Flickor bak i bilen”, har också ett amerikanskt original, ”Seven Little Girls Sitting in the Backseat” skriven av Bob Hilliard och Lee Pockriss för popgruppen The Avons, en ganska syndig visa om flickor som vill pussa Fred ifred. Ingrid Reuterskiöld skrev den lite mer sedliga svenska texten som blivit en refräng till alla bilresor. En annan Siwan-klassiker, den feministiskt normkritiska ”Mamma är lik sin mamma”, har också en amerikansk förlaga, ”The Cleaning Lady”, skriven av Raymond Gilmore, John Madara och David White för Johnny Farnham. Stikkan Anderson skrev den svenska texten, och sen en på danska och en på tyska.
Amerikansk musikindustri
Grundorsaken till importen var att den amerikanska musikindustrin var så kreativ, vital, och kommersiell. När den nya tekniken med radiosändningar bröt igenom på 1910-talet släppte USA radion fri. I Europa förbjöds tekniken för alla utom för stater. I USA hamnade radiobolagen på börsen, i Europa startades statliga monopolbolag. I USA exploderade en radioindustri med den helt nya jazzen som centrum med ständigt nya stjärnor som Louis Armstrong och Duke Ellington. I Europa blev det mest väderrapporter och musik från 1700-talet.
Kampen mot listmusiken
Men en sådan import kunde den tidlöst moralkonservativa axeln Aftonbladet-DN inte tåla och satte tidigt 1970-tal igång en kampanj för att – otroligt nog – få bort listmusiken från radion och förbjuda låtar med utländska original. Svenskarna skulle inte utsättas för amerikansk skräpkultur och endast låtar skrivna av svenskar skulle tillåtas. Sveriges Radio vek ned sig och Svensktoppen blev något annat och återhämtade sig aldrig. Radion backade undan för moralismen och lade ned de populära listprogrammen Tio i topp 1974 och Kvällstoppen 1975. Endast Svensktoppen blev kvar med endast pursvensk musik.
Siw Malmkvist – en kulturbrygga
Siw Malmkvist har haft 40 låtar på Svensktoppen. 1967 hade hon tio stycken. Alla hade inte amerikanska melodier men många. Hon och ett flertal stora artister utgjorde en kulturbrygga mellan USA, Sverige och vidare ut i Europa, särskilt till Tyskland. Många av de svenskaste av svenska låtar är transatlantiska med amerikanska original som ”Sånt är livet”, ”34:an”, ”Lyckliga gatan”, ”Somliga går med trasiga skor”, ”Leende guldbruna ögon” och till och med ”Sakta vi gå genom stan”.
Historien upprepar sig
Det intressanta i visan är att samma fenomen återupprepas hela tiden. Underskatta aldrig den svenska och europeiska impulsen att isolera sig från, reglera, förbjuda och förfasa sig över allt, allt, allt som är amerikanskt. Då var det radio, tv och musik, nu är det ”techjättar”. Tänk vilken gåva det är att svenska musikgenier i dag gör karriär i USA, skriver låtar till superstjärnor och faktiskt dominerar Billboardlistorna och tänk hur bisarrt klimatet var på 1970-talet då kulturvänstern ville strypa utbytet. Håll emot och håll dörren öppen. Siw Malmkvist är ett föredöme.