Kostnaderna för invandringen – en mångfald av förutsättningar

Regeringen har givit Konjunkturinstitutet i uppdrag att beräkna kostnaderna för invandringen. Det återstår att se vad KI kommer fram till, men det är lätt att genomskåda vad regeringen önskar få fram.

Förutsättningarna är orimliga

För några år sedan väckte nationalekonomen Joakim Ruist stor uppmärksamhet när han presenterade sådana beräkningar som uppgavs visa att “nettokostnaden” per flyktinginvandrare uppgick till 74 000 kronor per år. Beräkningarna görs genom att summera in- och utbetalningar till den offentliga sektorn per befolkningsgrupp och jämföra med vad de skulle ha varit om respektive befolkningsgrupp skulle ha varit som genomsnittet.

Lejonparten av “kostnaden” uppstår på intäktssidan. Då flyktingpopulationen har lägre genomsnittliga inkomster, betalar de lägre skatter än genomsnittsinvånaren.

Ingen som sysslat seriöst med migrationsfrågan på allvar tror att denna typ av beräkning visar sanna kostnader som skulle försvinna för landet Sverige om det inte funnits invandrare eller flyktingar i Sverige.

Hela ansatsen bygger på två orimliga antaganden: att om invandrare inte funnits i Sverige skulle de arbeten som i dag utförs av invandrare inte utföras. Samt att den totala genomsnittliga arbetslösheten i Sverige skulle ha varit på den nivå som den i dag är bland inrikes födda.

Idag arbetar nära femtiotusen utlandsfödda vårdbiträden, undersköterskor och liknande yrkeskategorier i kommunal omsorg

Bristen är skriande och väntas öka, och utrikes födda är kraftigt överrepresenterade. Det är överlag lågbetalda arbeten, ofta med tim- och deltidsvillkor, som ger relativt låga skatteinbetalningar, vilket betyder att i den här sortens beräkningar görs många av dessa hårt arbetande människor till kostnader.

Men arbetena skulle naturligtvis behöva utföras även om det inte funnits utrikes födda här

När en inrikes född tar över arbetet syns inte längre denna påstådda kostnad i de utrikesföddas kolumn i kalkylen. Landet Sverige har emellertid inte tjänat en krona på att det arbete som tidigare utfördes av en utrikes född nu utförs av en inrikes född. Exemplet visar att det som beräknas i denna typ av kalkyler helt enkelt inte är kostnader för invandring eller flyktingar. Det har över huvud taget inget med kostnader att göra.

En annan stor “kostnadspost” i dessa beräkningar kommer ur att arbetslösheten är högre i gruppen utrikes födda än i gruppen inrikes födda

Men detta blir en “kostnad” för invandring endast om den totala arbetslösheten skulle ha varit lägre om det inte funnits utrikes födda i Sverige. Emellertid är såväl standardmodellerna för arbetsmarknaden som det empiriska forskningsläget entydigt: invandring ökar inte den totala andelen arbetslösa. Den ekonomiska politiken och konjunkturläget styr arbetslösheten. Färre utrikes födda skulle alltså inte sänka arbetslösheten.

Utvecklingen efter den så kallade flyktingkrisen ger stöd för denna analys

Istället för systemkollaps, följde flera år av fallande arbetslöshet.

Framöver kan vi till följd av migrationspolitiken som förts sedan 2015 och successivt gjorts hårdare, vänta oss att “motvinden” blir mer påtaglig med lägre levnadsstandard, sämre välfärd och högre skatter för svenska folket

Daniel Suhonen, chef vid fackliga idéinstitutet Katalys
Tony Johanssonfil.dr ekonomisk historia, rapportförfattare