Intelligens och mänsklighet
På tåg får man överhöra samtal. Följande guldkorn kom nyligen: ”Universum är oändligt så det är ytterst sannolikt att det finns liv därute”. Rösten tystnade, och la till: ”Och eftersom de inte kontaktat oss så är det sannolikt intelligent liv”. En kvick formulering som sätter in intelligens i ett större sammanhang.
Fokus på intelligens
Bara intelligens har stått i fokus när insikten i AI:s betydelse vuxit sig stark. Men kanske har betoningen just av intelligens fått sneda proportioner, framför allt inom förståelsen av generell AI, där resonemangen om det människolika finns.
Intelligens och mänsklighet
Ofta antas ett underförstått samband mellan intelligens och mänsklighet. Ju intelligentare AI är, desto mer mänsklig. Stämmer det? Länge har datorkraftens och AI:s suveränitet testats genom förmågan att vinna över människor i schack. Mänskligheten i allmänhet och jag själv i synnerhet ligger numera i lä där. Men lär det oss något om sambandet mellan intelligens och mänsklighet?
En personlig liknelse
En av mina söner vinner alltid i schack över mig. Den andre sonen vinner oftast. Men det innebär knappast att den ene är mer mänsklig än den andre. Och jag hade inte varit en bättre pappa om jag vunnit över båda. Det hade plockat fram andra, lite sämre egenskaper hos mig. Som jag hade motiverat med: ”man är ju inte mer än människa”. Liknelsen må vara banal, men det är skillnad mellan lagringskapacitet och kunskap, liksom mellan information och förståelse. Och mellan vetande och vishet.
Värdering av det mänskliga
Här kommer också den viktigaste frågan: hur värderar vi det mänskliga? Utifrån förmågor, som intelligens, eller på andra grunder? Genom en poetisk liknelse sätter Jesus fokus på det mänskligas kärna. I Matteusevangeliet (10:29-31) säger han: ”Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.”
Människans värde
I en kristen människosyn kommer människans ”värde i sig” först. En människas förmågor ger henne inte värde. Värdet bygger absolut grund. ”Guds avbild” kallas människan. Människovärdet finns där innan vi börjar fundera över egenskaper och förmågor. Okränkbart. Samma resonemang finns i många tankesystem, över världen. Liksom i deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Första artikeln lyder: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap”.
Det mänskliga
Frihet, värde och rättigheter hör samman, liksom förnuft, samvete och gemenskap. En bred beskrivning av vad det är att vara människa. Och av vad vi kan förvänta oss av varandra. Här framskymtar mängder av drag som långt mer än intelligens beskriver vad det är att vara människa: entusiasm, velighet, rädsla och mod, altruism i konflikt med egoism, förmåga att ångra sig, eller oförmågan att ta lärdom. Förmågan att gråta och trösta. Sårbar motstridighet är mycket viktigare än ren intelligens för att fånga det mänskligas storhet.
Värdet kommer först
Men allra först kommer värdet. Det okränkbara. Inte bara mitt utan också ditt. Inte bara grannarnas utan också deras som är långt bort. Inte bara de som är lönsamma utan också de som är trasiga – och många återfinner väl både framgång och nederlag i sina livsberättelser. Intelligent liv på jorden? I universum? Kanske. Men det jag vet och tackar Gud för är framför allt att det finns mänskligt liv på jorden. Oändligt värdefullt, vart och ett och allt tillsammans.